lördag 1 september 2012

... kris i medelålder och trädgårdsdoft av kålrot

Var på Botaniska Trädgården idag och satt och tittade på mina barn som lekte. Vi gick in i en av nyttoträdgårdarna med sallad, lök, kålrötter, potatis, äppelträd och växthus med tomater och mycket annat gott. Tankarna svävade upp i det blå och jag tänkte på något jag läst av Gunnar Ekelöf. Om idealhuset, idealbåten eller om det var idealplatsen.

Platsen är ju inte lätt att finna då det handlar om en fantasiplats. För att finna den krävs flis och det är man ju tyvärr utan (för tillfället). Där ska finnas ett hus som ingen ännu satt tänderna i. Orenoverat. Gärna timmrat. Köket ska vara intakt från åtminstone 40-talet. Ingen el. Inga fläktar. Inget surrande ljud. Där finns en trädgård som inte är platt utan väl kuperad med sten och berg och huset ligger på höjden som man alltid gjorde förr. Allt är igenväxt med en lite trasig berså som man kan vänta med att fixa. Där ska finnas en damm igenväxt av näckrosor och en liten fontän. I hörnet finns en jordkällare. Där vilar friden före jäktet och man gör det nödvändigaste som behövs just för stunden. Ingen stress.

En sjö ska finnas en bit bort och en eka att glida ut och fiska med barnen en stilla blank kväll. Där ska man kunna ligga mitt i sjön och titta upp i himlen med ett metspö en sommarnatt och höra göken, eller en uv. Grusgångar. Dimma och dis på morgonen. Finns där stenläggning ska det vara av skiffer. En grind i trä. En äng och så ska jag äga rejält med skog runt om huset (så ingen jävel hugger ner den) i si så där 2500 meter åt vart håll (så ingen bygger nått hus i krokarna som står och låter, brummar ... alla hus låter numer, med sina fläktar och fan och hans moster) och givetvis ska jag äga sjön som det bara ska metas i. Skogen ska få växa som den vill. Så gott det går ska jag vara fullständigt självförsörjande. Kanske en häst, en ko, en gris. Hönor. Kajsa Wargs kokbok. En stor gryta. Hugga ved för hand. Har ni huggit ved för hand? Finns inget bättre i livet. Jag högg upp för en hel vinter en gång i ett hus som jag lånade på landet. Fullständigt underbart.

Där ska finnas ett stort bibliotek. Växelbruk. Lite kroppsarbete. Lite hjärnarbete. Man hugger lite ved och läser sig sen en bok och noterar några väl valda ord i ett anteckningsblock. På natten sover man som en stock. Har ni sovit i ett knäpptyst hus mitt i skogen någon gång? Det är de mest fantastiska som finns. På morgonen går man upp och kokar kaffe - kokkaffe. Sätter sig i köket. Ser ut mot morgondimman. Värmen kommer åter i kroppen och i stugan. Vad mer behövs? Det räcker gott.

Till denna plats ska jag dra mig tillbaka och leva ett tyst och fridsamt liv medan resten av världen faller samman. Så länge min avkrok kan hålla sig undan från galenskapen ska jag hålla mig där. Givetvis kan jag inte hålla mig från den mullrande tiden men så länge som det går ska jag hålla mig där i min skog vid min sjö och mina böcker och min gitarr. Borta från den där utvecklingen och den där framtiden som så många jagar efter ... jo, en sak till, jag ska hissa min fana varje morgon, mina vita fana :-)

1 kommentar:

Michael Nilsson sa...

Det stället finns ju; Gudmundstjärn.