... tänka sig, nyårsklockorna har knappt tystnat och ännu hörs spridda ljud av smällare utanför mitt fönster och det fullkomligt patetiska 00-talet är över och man trodde i sin enfald att nu går vi mot en ny mer vettig tid (även om det bara var en illusion en kort stund, nyårsnatten ... men ändå - det fladdra ett ljus). Men icke. Flosklernas tidevarv glider in i det nya årtiondet med uttryck som att "sätta Stockholm på kartan", vilket man trodde var förpassat till historiens sopphög, på samma sätt som man önskade sig att 00-talets politiska stadsplansflum ävenledes hade gjort sitt ... men icke.
Madeleine Sjöstedts, den berömda badhusriverskan och tillika kulturborgarrådet, trotsar 10-talet och skjuter nu skarpt med det klassiska operatricket (en ny opera måste man helt enkelt ha för att hänga med i den globala striden med alla de andra städerna som fått lov att bygga i sina städer och nu har man hittat var man vill ha huset). Även den vitt berömda 00-talsfrasen: "Stockholm måste sättas på kartan" bärs som en helig ko in i 10-talet (jag vet inget värre uttryck, ett uttryck som i sin fullkomliga idéfattighet, tomhet, dödar det som verkligen varit bra med Stockholm - att Stockholm är Stockholm, något som man i all högönskan från politiskt håll och inom vissa intresseföreningar vill ändra på just genom att "sätta Stockholm på kartan") När saker och ting ska sättas på kartor, medborgare, så är det inte städer som ska inpräntas utan märk väl, politiker som vill skriva in sig i hävderna eller någon byggherre som vill lysa lite extra och givetvis tjäna en slant på kalaset. En ny opera måste vi ha sägs det. Jag vet inte hur dålig den Operabyggnad vi har är men enligt Sjöstedt är den fallfärdig och med hennes syn på hus lär vi väl se en snar rivning (med ett gäng YIMBY:aner tutandes i urbana clas-olson-tutor kan man tänka).
Men varför inte flytta Nationalmuseum till Operan? Givetvis i en nybyggd kubkåk i glas, gärna oproportioneligt utförd mot den befintliga bebyggelsen helt utan rim och reson (ett garanterat segergrepp för att vinna Kasper Sahlinpriset). Det kan man väl göra likväl som att bygga den nya Madeleine-Operan - och även pressa in Nobelmuseet på platsen - bakom Nationalmuseum just på den plats Nationalmuseum under långliga tider önskat bygga ut just Nationalmuseum men att bristen på pengar - hos Nationalmuseum då - satt stopp för just den utbyggnaden. Då kör vi en Opera istället, tänkte kulturborgarråd Sjöstedt (fp) och skrev en debattinsändare i DN tillsammans med Christer Nylander (fp) . Men varför inte löpa linan ut: Låt Operan sälja sin tomt till Nationalmuseum och gör en statlig rokad i den statliga budgeten mellan finans och kultur, lite avskrivningar här mot lite avskrivningar där, och vips kan man ha nuvarande Nationalmuseum som ett operacafé och kanske en liten galleria - högst obetydlig för att få in till hyran, och om nu Jernhusen som förvaltar alla stationshus i Sverige och är ett fristående statligt bolag kan pynta in nästan 30 % i Swedbank Arena-projektet så kan väl de lägga pengar på Operabygget och knyta det Nya Operacafét till sin kärnverksamhet och dra av det som
goodwill? Namnet är inga problem, Canetti kan ju inte ha kvar Opera i sitt café om Operan flyttar och han har ju fått bitar av Skeppsholmen ... så?
Men vi vilsna 2010-talsmänniskor är barn i förflyttnings tidsålder då inget ska vara kvar där det en gång stod utan flyttas någon annanstans och byta namn (Råsunda ett minne blott, Söderstation ett minne blott, Solvalla ett minne blott, Täby Galopp ett minne blott, Konstfack ut i bystan, etc). Då är det givetvis självklart att något ljushuvud vill bygga Operan där Nationalmuseum önskat en utbyggnad.
Frågan är: Behövs en Opera? Och om en ny behövs, krävs det ett speciellt
operahus för Operan och i sådanna fall varför? Ett av årets aprilskämt var att Operan skrivit kontrakt att flytta sin verksamhet till Swedbank Arena (jo den heter faktiskt så, Nationalarenan som byggs i Solna). Att man skulle spela Opera på arenan. Det var inget dumt aprilskämt. Tänk nytt. Behåll den gamla Operan och kör där klassiker och använd de gigantiska arenor som nu byggs, högteknologiska för scenframträdanden, när man ska göra någon häftig uppsättning. Dessa arenorna måste f.ö. finna på all sköns idéer för att gå runt. Ta Stockholmsarenan (som givetvis skulle döpts till Söderstadion och inget annat) som ska ha ett tak som kan täckas. En perfekt operascen. De som jobbar på inom de här arenorna pysslar inte bara med fotboll utan är högklassiga inom scenkonsten. En fräck Operascen skulle de lätt fixa och vi hade kvar den klassiska Operan som Opera och Nationalmuseum kunde bygga ut för sina samlingar med de pengar som var tänkta till den nya Operan.
Man ska inte bygga hus för husets skull, man måste ha något i husen också = verksamheter. Var de pengarna ska komma från till själva verksamheten, den löpande kostnaden, år för år, det står skrivet i stjärnorna. Återigen, jag har tagit upp det på annan plats, redan nu kämpar Operan med ekonomin - hyra framför allt, till staten (?!) - och det "moderna och gärna spektakulärt hus för opera och annan scenkonst" [citat DN] lär väl inte bli gratis att ha sina föreställningar i. Samma situation gäller för flera kulturinstitutioner som går på knäna.
Och ... jag är inte för förtätningar, mer för luft och ljus och grönt. Plätten bakom Nationalmuseum borde vara den lilla stillsamma park den är. Rusta de äldre husen och ta bort parkeringarna som finns där bakom och gör en lummig park med bänkar och bygg in de gamla husen och trädgården i en stålkonstruktion med glas - lite som de gamla botaniska trädgårdarna glashus - och dra ut museet till den inbyggda trädgården tex med en skulpturpark i grönskan och fontäner med porlande vatten och lite dammar och använd det som finns lagrat i våra museer - gamla portaler, dörrar, fönster, gjutjärn, krukor, statyer ... det vore ett nytt grepp men med bevarande och med grön ekologi.
Text & bild Peter Frisk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar