Det var någon gång 1990. En dokumentär. Jag hade aldrig hört talat om killen och där satt jag som ett ljus, som en fågelholk och plockade in varenda ton. På en timme var jag totalt fast. Det var den timmen som lärde mig hur man ger 140 % av sig själv som artist. Det var den timmen som lockade in mig i det ryska språket och den ryska kulturen. Snart nog satt jag på färjan Iljitch på väg till ex-Leningrad som blivit St Petersburg med långa steg mot första bästa skivbutik som låg på Nevskij Prospekt och inhandlade 10 plattor vid den knökfyllda disken på rot. Jag var fast.Jag tänkte på episoden när jag för några dagar sedan läste en utmärkt understreckare om Vladimir Vysotskij och att det i år var 30 år sedan hans stämma slockna (Vysotskij satte personlig frihet före flockens lag). Det är inte ofta det skrivs om honom och det är sällan man hör någon som känner till honom. Han var med i ca. 80-tal filme och tv-roller, flertalet teateruppsättningar framför allt på Taganka, ca 800-900 visor (som han aldrig fick ge ut officiellt - endast ett dikthäfte med 10 dikter) och död i en ålder av 42 under OS 1980 i Moskva.
Tips: "Ochota na Volkof" (Man jagar vargar) på Youtube.
Tips 2 "Ja nje ljubllo" - Jag tycker inte om ..." på Youtube.
Källa bild: Wikipedia.
3 kommentarer:
Hej flanören,
jag var faktiskt i Moskva sommaren 1980. Det var ju OS. Det var varmt, en tryckande hetta som fick stan att "dallra". När budet om Vysotskys död kom, kändes det som om stan "slutade andas". Han var älskad av så många. Vysotsky var dessutom en bra skådespelare på Tanganka-teatern. Än idag talas om hans säregna och geniförklarade tolkning av Hamlet!
Glömde att underteckna min kommentar: Kat!
Tack för det minnet Kat. Statyn som finns i bloggtexten är just byggd på hans Hamlettolkningar - hur han bryter sig ur (finns på nån film också) - passande på många sätt.
Jag skulle en gång försöka lära mig ryska i St Petersburg och då var vi hemma hos en äldre lärarinna i en förort och hon hade givetvis ett porträtt av Vysotskij i bokhyllan. När jag nämnde det och frågade om honom kom ett uttryck som jag sett så ofta när mjag talat om Vysotskij med någon ryss (då äldre). Ögon som blänker till och lätt tåras och hon talade om honom som om det var en mycket god vän som hon kände mycket väl och som tagit allt lidande på sina axlar och "Han hade det inte lätt Valodja".
Han blev en viktig röst för den tidens ryssar helt enkelt.
/Peter
Skicka en kommentar