I ropet ...

Läste i en av morgondrakarna att trenden nu är att svärma för svunna tider. Dagen innan hade jag läst att vi nu vill leva enkelt - det är den senaste trenden.

Jag fick även ett mejl från en kulturorganisation som numer arrangerar Storytelling ... det är också det senaste ... berättelser, typ ...

För en gång skull är man alltså helt rätt i tiden *s*. Om så ett blänk, en glimt, eller som italienaren Salvatore Quasimodo mer poetiskt framlagt det:

Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle -
och plötsligt är det afton.

Och allt äro finito.

Här har man gått och skrotat. Snackat historia, om det som varit, storytellat, om antika ting och om gårdagen, om livets patina. Och inte nog med det, levt enkelt och inte samlat på sig i några lador. Man har fått höra från folk och en del fä "att nu får du allt gaska upp dig och sluta upp med mossigheten och det förgångna samt tjäna en slant och konsumera på lite".

Och vips.

Där står man mitt i trendsmeten. Nu väntar jag bara på att bli intervjuad på String av någon blonderad trendanalytiker från United Minds och hamnar i någon söndagsbilaga och kanske t.o.m. slutar som coach och coachar runt i tillvaron samtidigt som jag köper mej ett par snajdiga pjuck i någon trendig SoFobutik. Here we gooo - in i the smet!

Sen kom strofen den i en artikel några år senare ...