onsdag 29 maj 2013

Johan Helmich Romans park som ska bebyggas ....

Staden förtätas och parkerna försvinner. Idag gick jag förbi den grönskande Johan Helmich Romans Park med en bokad grupp. Jag ställde mig mitt i och sa "att här har ni ännu ett ställe som ska bort och bebyggas". Gruppen skakade på huvudet och någon sa "är de inte kloka?" ... jag svara "nä".

Här ett par dagsfärska bilder på den härliga lilla plats som bryter av och längst ner en bild hur det kommer att bli ... jämför och fundera. Här en blogg av Lars Epstein i DN där jag tog bilden - jämför hur parken ter sig i grönska.






Den här bilden är ungefär där nästa bild ses från - med de nya husen, förtätningen ...


Vad ska man säga?








Förändringar i stadsrummet - Kvarngatan, Söder

Häromdagen gick jag en vandring som avslutade inne på gård på Fjällgatan. Ciceronen och Per Anders Fogelström-kännaren Birgit Peters var med på turen och när vi stod därinne så sa hon att Ulf Bagge, känd kollega inom kulturguidebranchen och tillika en fena på stockholms skalder, berättat för henne hur mycket man numer förvanskar de gårdar och miljöer där kulturhusen ligger. Det byggs om, ändras och används felaktiga material och att ingen ansvarig tycks bry sig.

Han hade menat att får det fortgå finns inget kvar att bevara inom en snar framtid.

Jag tänkte på det när jag gick förbi Kvarngatan 5 idag med en grupp och alla som var med faktiskt noterade den här plåtdörren trots att de inte var i kulturbevararbranschen.

Så här såg det ut innan:
Taget från hitta.se

Och så här ser det ut nu efter ombyggnad:

Jag hoppas nu att det här är nått slags provisorium ... men är rädd för, vis av erfarenhet, att den dörren kommer att bli kvar. Det här är en liten del av en samlad trend som sker överallt. Det sker i stort som i smått (som här). 



 

Ekar, Skansen, byggnadsvård och utarmad byggnadsvård ...

Kommen från en stadsvandring där jag gått in på nutidens tokfixering i att såga ner träd i stan så läser jag i DN att Skansen sågat ner sina tre ekar framför Solidenscenen som tydligen gjorts om rejält. På bilden står en glad flinande skansenschef och arkitekten i fråga. Om Hazelius gillat påfundet vet väl ingen, men jag är tveksam om att han skulle ha gillat det och jag är rätt säker på att Hasse Alfredsson, som var en av de bästa cheferna på Skansen, inte hade gjort samma puckade grej.

Även fast ekarna ibland stod i vägen för sikten så var det ju de där träden som gav det hela charm - för att inte tala om att de var tv-mässiga under allsången när de där nya kamerorna svävade i luften och grönskan syntes - tänkte inte på det, tänkte chefen och såga ner träden ... 

Det händer märkliga saker däruppe på skansenberget. En gång i tiden flyttade man hotade kulturbyggnader till just Skansen. Här finns, eller fanns (jag börjar ana oråd då så mycket hörs inte om det) ... ett byggnadsvårdscentrum (låg i alla fall i Skånska Gruvan som var utbränd och trots det gick att räddas och blev Skansens byggnadsvårdscentrum). 

På 60-talet tog Skansen hand om Gubbhyllan som låg där det idag är en liten parkeringsplats vid Hasselbacken. Där skulle det givetvis ha stått kvar vid den s.k. Bellmanseken. Hur som helst, bilarna skulle fram och Skansen tog hand om huset. Det står idag till vänster efter att man gått in genom huvudentrén. Givetvis skulle man ha tagit hand om Lindgården och flyttat den till Skansen. Men det gjorde man inte, det är ju 2000-tal, och det säger en hel del om förändringen i tid. En stor förändring idag är att nya chefer vill förändra. H. Alfredsson var inte en sån chef. Han fatta att vad Skansen var. På samma sätt som Ulf Lindé förstod vad Thielska Galleriet var. Vilket inte den nya chefen X, som nu slutat, vet. Herr X ville byta ut i princip allt på Thielska (helst också vänföreningen, men det är ju lite svårare förstås). De som förvaltade kulturarv förr förstod vad det handla om - att bevara, inte riva ner. Idag har vi, i pellejönsarnas tid, folk på helt fel plats. Människor som vill sätta sin prägel på allt och menar att det är så det ska gå till. 

På så sätt kommer hela vårt kulturarv att förintas inom 20 år.

Jag ska ta två exempel från Skansen. Dit flyttades hus. Där har man arbetat på att göra saker och ting på traditionellt sätt. Helt enkelt hålla efter husen på traditionellt sätt, etc. När man byggde det hus som nu är Järnhandel och Konsumbyggnad för några år sedan så gjorde man det inte som förr. Huset ska enligt Skansens hemsida ha en förlaga från Hudiksvall och speglar 30-talet (Lindgården som var i original var från 30-talet). Förr, innan pellejönsarnas tid, flyttade man originalhus till Skansen. Jag gick förbi bygget av det huset, då det uppfördes. Jag är byggnadssnickare från början och såg att man byggde det med nutida byggnadsteknik och material. Huset är alltså ett nytt hus som byggts så som det såg ut - under ytan är det byggt på så sätt som man bygger hus på 2000-talet (m.a.o. i dyngkvalité) Plast och allt övrigt var av 2000-talsmodell och det trots att man har ett hus för byggnadsvård som ingår i Skansen ... (utvikning, när Katarina kyrka byggdes upp efter branden gjordes allt på traditionellt vis, spik smiddes ex. på traditionellt vis och kyrkan var en utbildningsplats för hur man byggde förr). Jag tippar att man i Norrland skulle kunna hitta ett hus från tiden som är original som man kunde ha flyttat. Men inte. Man byggde ett nytt hus som skulle se ut som ett gammalt med nytt material. Vad är det för fel att återvinna gammalt äkta material? Man har ju experter inom området (eller de kanske har försvunnit?) ... Inte direkt i Hazelius fotspår i alla fall ...

Det andra exemplet är Lill-Skansen. Den gamla Lill-Skansen är riven och en ny har byggts av ett utomstående arkitektkontor. Den är nog bra - jag har ingen åsikt om byggnaden i sig, men kanske inte att den skulle finnas just på Skansen om man säger ... Här har vi alltså ett nybygge som uppförts av helt nytt material och som inte är förknippad till någon endaste tradition i svensk byggnadsvård. Det är nog kul i den där kåken för barnen, men är det i Skansens anda? Hade inte poängen varit att letat upp - det är inte svårt att finna - någon hotad kulturplats och flyttat det hit och låtit byggnadsvårdare pusslat ihop en trevlig traditionell passande Lill-Skansen för barnen som mer och mer tappar tråden till det som varit? Nej, inte på Nya Skansen. Även Nya Skansen ska hänge med. Alla ska hänga med ... allt ska göras om ... Allt ska vara nytt och i den nya tiden kan man inte ha träd, så väck med ekarna ... vi har nya människor som kräver mer, så väck med ekerna och fram för pellejönsarna ...

Om nu inte en institution som Skansen med sitt centrum för byggnadsvård tar hand om traditioner eller sparar träd och kämpar för att hålla det gamla vid liv - vem ska då göra det? I en tid där okänsligheten blivit kutym och de som kan kulturvård skickas ut för pellejönsar som inget vet borde Skansen vara en plats som slåss för god byggnadsvård och trädvård ... men inte ... även där håller nu pellejönsarna (och jag tror de är klonade) till ...

Det ser onekligen mörkt ut för svensk kulturvård ...

lördag 25 maj 2013

Alla dessa vackra nya stockholmsbyggnader som glädjer oss i ur och skur ...

Tänk vad mycket nya fina hus det byggs i Stockholm (tänk vad japaner, japaner, arkitektintresserade japaner, vi kommer att se här - märkesbyggnadsnördarnas favorit uttryck, japaner, en masse!). Här en korvkiosk vid Hornstull. Hantverk. Kvalité. Känsla i detaljerna. Estetiskt. Tilltalande. Glädjande. Uppfriskande. Medryckande. Allt har man fått med ... ja, tejpen ska snart bort och sen så ska det se ut så där ...

Peter Frisk

Oldgranskaren, auktionshus och vår ...

Flöt runt och spana lite konst idag och slås över alla de samtal man kan höra som får en att tro att man är åter till 20-talet eller ngt annat sekel. Nåväl, första anhalten var "buckan", som man ju ska säga om man hänger me i svängarna, å de vill man ju, sen till "verket" där det nu fanns ett extra stop på Nybrogatan som man stannade till vid. Uppsalas Auktionskammare hade hoppat in i Astorias gamla lokaler (låt nu dessa förbli där och ge fan i att riva huset - vilket är tänkt och om jag fattat rätt ta med hela innergården som nu är en grön oas).

Inte nog med det så hade "verket" bytt färg på flaggan till brun ... nån konsultfirma som åkt på Bukowskivågens nya färg tro? Tidigare hade de ju "buckan" en röd färg och "verket" körde med blå ... Jag gilla den där kopplingen till Christies och Sothebys och traditionen, men, men, in med reklamfolket då blir det brunt och svart ... hm, vad säger det om vår tid? (den där kombinationen av färg gav mig nån lustelig vibb, hm ...)

Nåväl, på Stockholms Auktionsverk fanns en tavla jag gilla skarpt: Vincent Stoltenberg Lerche, Oldgranskaren. En herre står inne i en kyrka, uppslukad av några gravhällar som lutats mot väggen. Bredvid står, jag förmodar kyrkvaktmästaren med nycklarna och ser uttråkad ut och med en blick "ska det där verkligen vara nödvändigt, se på en gammal sten ...". Men han måste stå där. Bistå den granskande mannen - en figur som jag gärna själv identifierar mig med - så vill jag vara som gammal. Stå och glo in i en stenhäll och försvinna in i dess historia. Utan att bry mig det minsta om allt annat som susar runt i min samtid. Ja, helt enkelt gå min egen väg. Eller snarare - så skulle jag vilja vara. Stå och förundras och glömma allt det andra i världen för en kort stund (han med nycklarna är ju mitt i sin tid, därför denna uppsyn - han har brått och kan ju inte stå och glo på en sten som "den där dåren" - frågan är då, vem är idioten? Furst Mysjkin säger nån, najnaj ...). Och är det inte ofta så, att de som har hand om nycklarna till tingen, är de som är ointresserade av desamma? När jag såg gubben som plirar mot stenen så kundejag inte tänka annat än på Proust. En vän till Proust skrev någonstans att han kunde stå och glo på en blomma i 30 minuter för att det, enligt honom, fanns så mycket att se i en blomma ... och trots detta, trots detta, som någon kanske skulle kalla, slösande av tid, så skrev Proust sin gigantiska långa romansvit "På spaning ...". 



Så skulle jag vilja ge ett tips till er i vår värld, vilket jag inte vill, men gör ändå, så kör "slowlife". Stilla er. Ställ er och titta på något mycket länge. Ta er tid. Ställ er i råglo på nått, och ni lär er en massa saker, om tingen ... spring inte förbi ...

I relativ mening ingen dyr tavla, det är ju fan att jag är fattig som en kyrkråtta, men det är väl blir det blir, när man står och glor ...

Jag har ingen susning om konstnärer som är norsk i alla fall, jag skulle kunna ge en slant på att han studerat i Dusseldorf, men det är ett hugskott ...

Peter Frisk

onsdag 22 maj 2013

ge folk jobb!

Nu åkte det andra lilla soppmaskinen förbi som jag såg idag och som soppar trottarerna och gårdarna här i Majorna och det slog mig, varför? Varför en stor maskin med en ensam gubbe i som tillika sprider en massa avgaser? 

Här går det fullt med människor arbetslösa och allt effektiviseras. Vore det inte bättre, jag gjorde det gärna, att man hade människor som gick och soppa för hand (jag har gjort det på byggena innan de hitta på en massa maskiner som spred damm runt halva jordklotet). Hur många mer människor skulle det behövas för att göra samma jobb? Tillika helt utan utsläpp? Dessa får vanlig lön (ingen knäpp bidragslön, utan vanlig vettig lön). Dessa kommer hem på kvällen efter ett gott dagsverke. Känner sig behövda. Har arbete.

Vad kostar egentligen varje människa som hamnar i arbetslöshet? För sig själv och för samhället? Vad är dess kostnad? jag ger mig tusan på att man kunde betala lön, normal vettig lön, och det skulle gå runt. Ok, låt oss säga att det kostar mer att ha alla dessa i jobb. Men vi skulle vinna ändå, hela samhället. De som går på gårdarna och gör de här jobben som en med maskin gör skulle synas, finnas. Alltså mer folkliv. De får lön och kan betala sin hyra, kanske man är ung och kan skaffa sig egen lya, man går och handlar mat och ... hjulet rullar. De jobbar två och två som ingår i en grupp på, låt säga, åtta, och man får jobbarkompisar och tillhör ett lag, en gemenskap och får en identitet. Kan man ha ett sånt flummigt bidrag som RUT och ROT vore det väl tamejfan inte konstigare att skapa riktiga jobb på det här sättet.

Nu var att soppa gator ett exempel. Det finns säkert otaliga exempel att ta till och hitta lösningar på med onödiga märkliga maskiner inblandade (ta bara lövblåsningen - där kan man se en kille stå o blåsa på samma löv en kvart ibland, hade han böjt sig hade han plockat upp lövet på 1 sek, men maskinen skulle användas). Här snackar vi miljösmarthet. Mindre med maskiner helt enkelt. Och folk skulle må bättre. (förmodligen skulle elförbrukningen gå ner när färre sitter framför tv:n eller datorn och såsar bort sina liv som säkert sker när man vet med sig att nått jobb lär man inte få).

Vi måste hitta nya sätt. Och märk väl, inga jävla jobbåtgärder. Det här är vanliga arbeten med vanlig jävla lön. Inget bidrag. Jag tog gärna ett dylikt jobb.

Exempelvis finns det sektorer där de som har arbete går på knäna och så finns det väldigt många arbetslösa ... är det smart? Nån som har en siffra på vad en människa kan kosta som faller uatnför samhället? Både i pengar och i sitt eget lidande (som det inte går att sätta ett pris på)


Peter Frisk

måndag 20 maj 2013

dessa lappar ... varifrån? ... vad är deras syfte?

... ja, det är märkligt. Jag hittar små lappar i mitt hem som uppenbarligen är skrivna av mig själv. Hittade följande när jag rensa skrivbordet.

Jag tror, anar, har på känn, vet egentligen inte, men gissar, att det handlar om små inledningar som aldrig blir någon annat än inledningar till något som aldrig kommer att bli något mer än en kryptisk inledning utan fortsättning, ja något som slutar i ett ...

Så här kan de alltså se ut - lapparna (texten på lapparna ... papperslapp, inte en lapp):

Jag tog på mig ansvaret att vara agent och gav mig ut på uppdrag. Det första jag noterade var tomhet. En rabatt. En piskställning, fyra bilar och omkullvält cykel. Några hundra meter bort såg jag något som liknade en mänsklig gestalt. En kvinna med rullator. Jag började gå (resa till staden) Inne i ett stort hus med en massa människor som gick åt alla håll fanns massvis med ting. Jag gick runt och studerade och en vakt kom fram. 
- Vad gör ni?
- Jag vet inte, jag undersöker tillvaron och vem är ni? 
Vakten såg förbryllad ut och tittade sig ledsen omkring.
-Ni kan inte gå och känna på alla produkter hur som helst
- Men jag vet ju inte vad det är och jag undersöker tillvaron ...

... ja, mer än så var det inte ... hm ... vad ska vi tolka av det här? Så mycket visare blir man inte. Jag står frågande här vid mitt skrivbord och det dyker hela tiden upp nya lappar, med ... prickslut ...

Peter Frisk

  

torsdag 16 maj 2013

Banker och de som förvaltar husen tjänar flisen medan de som använder husen pressas


Jag läser i dagens DI, 16 maj 2013, att varje utlånad miljon från en svensk bank backas upp 4.800 kr av eget kapital i banken.

Men det mesta av vinsten på utlåningen plockar man hem till fullo trots att man för varje miljon s.a.s. satsar 4.800 kronor ...
Jag läser att en stor del av bankernas lönsamhet är på de som lånar och dessa kan ju som vi alla vet numer låna rätt ofta utan större täckning.
Jag läser att bolånen är nästintill riskfria för banken ... andra än banken tar risken ...
Jag läser i andra artiklar om att det på andra håll önskas höja hyror på boendet ... att det måste kosta mer att bo ...
Jag läser om handlarna i Högdalen som inte har råd med hyrorna ...
Jag läser om andra SMÅ handlare som har svårt att vara kvar pga av höjda hyror
Jag hör om människor som har små butiker som skulle kunna gå runt om inte hyran var så hög
Jag pratar med människor vars hela inkomst av verksamheten går till hyror och till banken - men de sliter 12-14 timmar om dagen och har inget över ... de är drömmare som göder de slipade ...

Jag gillar inte de slipade
Jag vill se att drömmarna som jobbar får betalt för sitt arbete

och jag tänker: det är många som sliter hund för att få ihop till hyran ... småföretagare ... som göder fastighetsägare och banker ... men det räcker inte, de ska ha mer ... hela tiden mer

det går dåligt för många idag men bankerna har aldrig haft det bättre
det går dåligt för många idag men fastighetsbranschen ska man vara i

Är det en smart ekonomisk lösning att det samlade samhällets pengar ska läggas på boende och hyror och bolån - de som tjänar är bankerna och fastighetsägarna och den karusellen vill man öka än mer med höjda hyror för lägenheter - snacka om en förstörelsens politik. Inkomster från arbete läggs på lån och hyror som överförs till stora banker och stora fastighetsbolag. De som arbetar betalar till de som leker adminstratörer av rum ...  De som arbetar hårdast betalar mest och de som egentligen gör ...

vi målar in oss i hörn ...
vi målar in oss i hörn ...


lördag 11 maj 2013

Ett besök på Stocksundstorps Gård med den spirande våren

Tillsammans med några vänner besöktes i går en underbar och alldeles märklig plats i Stocksund. Axel Sandemose skrev någonstans i sin bok "Varulven", här väldigt fritt ur minnet citerat, att man inte ska gå den smala vägen utan gå de breda vägen. Alltså våga leta i vägrenar, in i skogen i buskarna, i sitt sinne, ja, våga vika in i en gränd man aldrig tidigare besökt och utveckla sitt eget jag och medvetande. Inte låsa in sig på den smala vägen tillsammans med en bunt skygglappar ...

Jag tipsar gärna om detta lilla kultursmultronställe Stocksundstorps Gård där det arrangeras kulturella vårsalonger i all enkelhet. (Längre ner några bilder från besöket och ett radioprogram som sändes ny på lördagsmorgonen)


Vi gick runt med den underbart livfulla verbala levnadsglada kvinnan Carinne Löfgren-Williams i hennes trädgård med den bevarade 300-åriga lindallén. Den sträckte sig en gång ända till Ulriksdal och i trädgården har Carinne sin skulpturpark. Vi fick även kliva in i hennes 1700-talsvilla som hon berättade om och bott i sedan 1960.

Vill man se något ovanligt i vår tid, träffa en annorlunda egensinnig människa, en rejält levande människa - så ovanligt i vår tids ytliga mediala såsiga räddhågsna tid - och vill man även känna naturen, kulturen, så besöker man denna plats redan på söndag den 12/5. Det ger frid i sinnet. Sen kan man tro på vad som helst eller intet, det har verkligen inte med den saken att göra.

Passande nog talade Carinne Löfgren-Williams i P1 nu på lördagsmorgonen :-) "En glad molekyl ..." :-)



Carinne vid några av de 300-åriga lindarna. (en liten detalj, runtom gården närmar sig det "moderna" K-Rauta-livet med splirrans nya kåkar givetvis utan träd på tomten - jag vet inte vad det är med nutiden, man tar bort alla träd och har en platt stensatt tomt). Här lever träden och trots att de i vissa fall är murkna så knoppas det.


En härlig skulptur av Carinne. Hur många har inte försökt få med sitt lilla barn som stretar emot. Stretar emot jäktet och stretar emot tidens gång att hela tiden hinna - hinna till vad? Hinna iväg bort från det som är?

"Det allomfattande penseldraget" :-)

Liv! Form! ...

Överstycke från den gamla gustavianska operan som revs 1892 som nu sitter inne i Stocksundstorps Gård.

En av tre, här "Tro" ...

Så ... passa på och besök Stocksundstorps Gård!

(text & bild)








torsdag 9 maj 2013

Gårdagens ABBA-museum

Passerade igår det storslagna magnifikt omtalade och redan innan öppning det succeartade ABBA-museet.

ABBORNA stod i rätt och man kunde sticka in sina huvuden och bli en ABBA ... om man nu ville ...

Utanför hotellet, "Melody" (jodå - thats the name ... on Animalgarden ...), vid den hippa restaurangen var det full rulle ... och förmodligen den enda platsen på Djurgården som sakna grönska ... men ungdomarna de njöt i vårsolen utanför det som kallas på deras egen hemsida för "Stockholms snyggaste boutiquehotell" ... boutiquehotell? Och på densamma kan läsas att här på denna nya stenöken har ett "unikt nytt hotell" öppnat på "det natursköna Djurgården. Med det senaste inom design och komfort". 



Vid den stenlagda platta gården, utan träd eller annat som skulle kunna förankra platsen till den gröna ön, hade några snitt-ätande figurer i den sedvanliga kostymen och blusen förskansat sig med nått drickbart i händerna innanför det i alla sammanhang notoriska partytältet (som säkert kommer stå där och fladdra under hela sommaren - ett unikum i misslyckad design, som vi svenskar gärna sätter upp där vi kan få plats med ett och ständigt bevisar att det där med design det är inget för oss) ... humöret var i alla fall på topp! ... full rulle ... 

En röd matta låg där ... rätt för sig själv ...

När man så kom fram till själva entrén möttes man av diverse gratistidningar, en full sopptunna med skräp och ett blomsterarrangemang ... det värmde, välkomna! Ursäkta röran, men vi öppna i går ... (förlåt, men jag är lite arbetsskadad ... det där med detaljer har ändå inte varit svenskens styrka ...) 

Inne på museet var det fullt ös. 

Det som var intressant var att det stod en SUV parkerad liksom mitt på trottoaren utanför restaurangen med, som jag förmodade, hotellgäster som givetvis kört fram till sitt hotell och höll på att lasta av resväskor. Jag förmodar att "parkeringen" kommer att bli just där allt folk passerar under sommaren. En asfalterad plats med stenläggning utan träd och en fyrkantig kloss utan känsla för platsen historia eller värde. Åk ut och titta på eländet - ni får en fullständig bild av den tid ni lever i. Exempelvis är det där med träd och grönska inget som lockar vår nutid ... 


Grattis ni nutida mänsklighet ... men nog saknar jag Lindgårdens grönska, nog hade det passat in med musik på Lindgården ... det hade varit grejer det ... men som sagt var, vi lever i den tid som det nya schabraket visar upp för oss där ute på Djurgården - somliga trivs i denna öken ... inte jag.