onsdag 16 oktober 2013

Ostindiska huset, George Pauli och David Molander ...

Var på en liten promenad idag och gick in i Ostindiska huset som ritades, inte av min gode vän, antikhandlaren i Gamla stan, utan hans släkting på 1700-talet: Bengt Wilhelm Carlberg. I dess trapphus finns några fresker av George Pauli. Sekelskiftet 1800/1900 var verkligen en höjdpunkt för freskmåleriet här i nord. Carl Larsson målade i Göteborg och i Stockholm på Nationalmuseum och Operan var ny och Operakällaren var ny och Dramaten skulle målas m.m. etc och alla trapphus som skulle målas i alla nya stenhus ...

Det här målade G. Pauli 1896 - långt bort från hemmet på Bellmansgatan i Stockholm (det finns en i Göteborg också ...).




En senkommen, kan vi kalla honom fotofreskartistmontageist, eller vad ska vi säga, är David Molander. Hans montage med bilder av Slussen har jag hyllat flera gånger på bloggen och på andra håll och det verket visades sedan på Hasselbladcentret och det var väl det som fick Göteborgs stad att beställa nedanstående verk av David. En 150-årsjubileumsbild till byggnaden som museum. 

Nu stod jag ett bra tag och titta på den och den har inte alls samma kraft som slussenmontaget som var något alldeles extra. Det anas här och där tidsbrist. Det bästa partit tycker jag ändå nattbilderna är (snarlika backanattbilderna med skyltar som är en annan serie). Nattbilderna är de till vänster. De gula drömska lamporna (helst ska det vara natt och regna lite och alla gator ska vara tomma och lamporna ska spraka, låta och tillvaron ska vara ett eko och man är på väg hem efter en blöt fest och det är mycket långt kvar till bingen och man fryser ...). Gillar jag den delen, nattdelen, för att det andas slussenstämning? ... vad vet jag?  


Mitt i sitt verk sitter så artisten, konstnären själv, mitt inne i Paulis fresk och är likt någon Delacroix, eller David (den franske), eller Ingres och avbildar således en naken dam med sin kamera ...


Men som sagt, jag gilla nattpartiet, mörkret ... 


När jag så gick hem. Fundera jag. "Sånna där balkonger det finns det inte i Stockholm" ... Där skiljer sig verkligen Göteborg och Stockholm. De där gjutjärnsbalkongerna som har ett mer franskt stuk - man finner dom inte i Stockholm - och ...


 ... jag passerade den nyligen byggnadsminnsemärkta Feskekyrkan med den här skulpturen vid Rosenlundskanalen:


Jag vet inte vem konstnären är. Men det lukta fisk. Man hade just stängt ... jag fortsatte förbi Järntorget och funderade på dessa statyer som är frusna mot himlen ... varför? Varför har vi dom? Vad är meningen? Egentligen ...? Vad vill dessa statyer säga oss? I djupaste mening? Att vi förlorat något? Att vi ska minnas något? Hedra något? Hur länge får de stå kvar? Kommer det en tid när ingen vill se dom? Man funderar ... och går vidare ... hemåt ...










 

Inga kommentarer: