lördag 25 maj 2013

Oldgranskaren, auktionshus och vår ...

Flöt runt och spana lite konst idag och slås över alla de samtal man kan höra som får en att tro att man är åter till 20-talet eller ngt annat sekel. Nåväl, första anhalten var "buckan", som man ju ska säga om man hänger me i svängarna, å de vill man ju, sen till "verket" där det nu fanns ett extra stop på Nybrogatan som man stannade till vid. Uppsalas Auktionskammare hade hoppat in i Astorias gamla lokaler (låt nu dessa förbli där och ge fan i att riva huset - vilket är tänkt och om jag fattat rätt ta med hela innergården som nu är en grön oas).

Inte nog med det så hade "verket" bytt färg på flaggan till brun ... nån konsultfirma som åkt på Bukowskivågens nya färg tro? Tidigare hade de ju "buckan" en röd färg och "verket" körde med blå ... Jag gilla den där kopplingen till Christies och Sothebys och traditionen, men, men, in med reklamfolket då blir det brunt och svart ... hm, vad säger det om vår tid? (den där kombinationen av färg gav mig nån lustelig vibb, hm ...)

Nåväl, på Stockholms Auktionsverk fanns en tavla jag gilla skarpt: Vincent Stoltenberg Lerche, Oldgranskaren. En herre står inne i en kyrka, uppslukad av några gravhällar som lutats mot väggen. Bredvid står, jag förmodar kyrkvaktmästaren med nycklarna och ser uttråkad ut och med en blick "ska det där verkligen vara nödvändigt, se på en gammal sten ...". Men han måste stå där. Bistå den granskande mannen - en figur som jag gärna själv identifierar mig med - så vill jag vara som gammal. Stå och glo in i en stenhäll och försvinna in i dess historia. Utan att bry mig det minsta om allt annat som susar runt i min samtid. Ja, helt enkelt gå min egen väg. Eller snarare - så skulle jag vilja vara. Stå och förundras och glömma allt det andra i världen för en kort stund (han med nycklarna är ju mitt i sin tid, därför denna uppsyn - han har brått och kan ju inte stå och glo på en sten som "den där dåren" - frågan är då, vem är idioten? Furst Mysjkin säger nån, najnaj ...). Och är det inte ofta så, att de som har hand om nycklarna till tingen, är de som är ointresserade av desamma? När jag såg gubben som plirar mot stenen så kundejag inte tänka annat än på Proust. En vän till Proust skrev någonstans att han kunde stå och glo på en blomma i 30 minuter för att det, enligt honom, fanns så mycket att se i en blomma ... och trots detta, trots detta, som någon kanske skulle kalla, slösande av tid, så skrev Proust sin gigantiska långa romansvit "På spaning ...". 



Så skulle jag vilja ge ett tips till er i vår värld, vilket jag inte vill, men gör ändå, så kör "slowlife". Stilla er. Ställ er och titta på något mycket länge. Ta er tid. Ställ er i råglo på nått, och ni lär er en massa saker, om tingen ... spring inte förbi ...

I relativ mening ingen dyr tavla, det är ju fan att jag är fattig som en kyrkråtta, men det är väl blir det blir, när man står och glor ...

Jag har ingen susning om konstnärer som är norsk i alla fall, jag skulle kunna ge en slant på att han studerat i Dusseldorf, men det är ett hugskott ...

Peter Frisk

Inga kommentarer: